Tänk att julen närmar sig med stormsteg. Vi har redan passerat 3:e advent och vi har ännu inte fått fram tomtarna. Precis som förra året sa jag att de skulle fram till 1:a advent men varken förra året eller i år har vi lyckats. Och i flera dagar har jag sagt att i morgon SKA de fram, men icke då. I eftermiddags skulle jag och Molly äntligen ta fram dem men tomte-lådorna på vinden var så tunga att jag inte kunde lyfta ner dem själv. – Molly, lådorna är så tunga så jag kan inte lyfta ner dem, vi får vänta tills pappa kommer hem. – Jo, du kan mamma! svarar Molly. Bra att hon tror på mig men synd att det inte gav mig mera muskler för en stund. Och nu är det kväll och Molly ska sova så det får väl bli imorgon. Hmmm…
Igår var det Luciafirande med dagis i Tumba kyrka enligt tradition. Mormor och Mummi kom och tittade också. Molly hade sin söta tomteklänning och luvan på sig och hennes avdelning på dagis dansade in och sjöng en julsång. På finska så jag förstod tyvärr inte men hon var jättesöt iallafall men sin sång och dans. Efter själva luciatåget, sång och dans och lite prat så fikade vi en snabbis innan vi åkte hem. Mormor földe med (morfar var hemma sjuk) och Mummi skulle på vattengympa så hon hängde inte med. Jag och Molly hade bakat lussebullar på förmiddagen så efter middagen fikade vi igen.
I söndags köpte jag 6 små, små prydnadsgubbar som ska föreställa de olika ”gubbarna” i ett luciatåg. Igår morse öppnade den lilla asken med gubbarna och jag ställde upp dem i ett tåg. Jag sa till Molly att titta så här ser ett luciatåg ut. Hon tittade på det en stund och sen säger hon – Men, när åker tåget? Hahaha, ja det kan man undra. Det är klart att hon undrar det men åh, vad det är kul med barn. Man får sig goda skratt varje dag! Jag förklarade att alla i luciatåget måste gå, med benen. Sen när vi var i Kyrkan på dagis luciafirande så stod hela luciatåget uppställt i entren i väntan på att få gå in i kyrkan, då säger Molly : De får går med sina egna ben. Ja, det var ju det jag förklarade för henne så det är ju helt rätt men även det lät rätt kul.
Molly säger – Jajjemensan! (ja, hur det nu stavas) hela tiden. Det är hennes uttryck just nu. Allt är Jajjemensan! =o)
När Molly målar med målarfärg så är det bara färgen SVART som gäller. Vet inte varför det är så, när jag sa att hon kunde måla med några andra färger som hon hade på bordet också så svarade hon bara snabbt att – Nej, de andra ligger i skåpet.
Molly har börjat smyga in till oss på nätterna utan att säga nåt när hon kommer. Hon kryper upp i sängen och lägger sig där det finns lite plats kvar. Oftast så vaknar jag, om jag inte redan är vaken, och får buffa på Marvin som går med henne tillbaka in till sig eller så går jag med henne om jag inte matar Meja. Hur som så blir det väldigt lite sömn för min del just nu, vilket känns. Usch, det är jobbigt att vara så trött hela tiden.
Meja-tjejen sover lite bättre igen efter att vaknat många gånger varje natt och velat ha mat. Nu kan hon till och med vakna till och stöka lite utan att promp gapa stort och hetsigt efter mat. Alltid nåt! Enligt Anki på BVC så ska bebisar från 5 månader kunna sova från 19 till 7 utan att äta någonting. Åhh, vilken dröm det vore, då kanske man inte skulle behöva vakna heller. Jaja, vi får väl se om vi orkar lägga in någon anti-mat- på-natten stöt här runt jul och nyår.
Det var vägning och mätning för Meja på BVC idag också. Och äntligen hade hon gått upp tillräckligt för att Anki skulle vara nöjd. Nu väger hon 6020 gram, hade ökat 290 gram på 14 dagar. Och var 63,7 cm lång. Så nu slopar vi tanken på ersättning och kör på mera mat och gröt och bröstmjölk såklart. Matpureerna åter Meja med stor gap men den milda havregröten tvärvägrar hon. Ibörjan kunde man locka med Mummis goda hemmagjorda äppelmos men inte ens det går nu. Så idag köpte vi banangröt och det gick ner likabra som pureérna. Får se om det håller i sig.
Tjingeli-tjong!