Molly är så rolig, hon har för sig en massa roliga och knasiga saker. Hon påpekar att mycket är hennes. När vi sitter i köket och äter tittar hon ut genom fönstret och tittar på bilarna som står parkerade utanför, så säger hon – Min bil och pekar på båda våra bilar fast en i taget. På dagis när jag kommer och hämtar henne så kommer hon glatt springandes emot mig och när jag tar upp henne i famnen och pratar med fröknarna och de andra barnen så säger Molly – Min mamma och klappar på mig. Idag när vi åkte från dagis så pekade hon ut genom bilrutan när vi åkte förbi dagis och då sa hon – Mitt dagis. – Mamma inte ta dagis.
Molly sover rätt bra fortfarande men vaknar en eller ett par gånger och man får gå in till henne. Dock verkar det som att pappa har hamnat på en sämre plats nattetid, det är bara mamma som gäller. Stackars pappa och ja, lite synd är det väl om gravida, runda mamma också som måste gå dit varje gång. Molly vill gärna att man ligger brevid henne i sin lilla växasäng också och visst, det går bra ända tills fötterna somnar och man ska ta sig ur sängen utan att väcka henne igen. Än så länge är jag ju ganska smidig ändå men jag måste fundera ut en ny bra lösning på det här ”ligga brevid i sängen”-behovet.
Imorse vaknade Molly straxt innan 6.00. Jag vaknade då av ett lent och försiktigt ropande – Maaaamma, maaamma, maaamma, maaamma osv. Till slut gick jag in till henne, då satt hon upp i sängen och tyckte att jag skulle komma dit. Jag frågade väldigt trött om hon skulle komma och ligga brevid mig i min säng, men itne då, hon ville att vi skulle stanna i hennes säng. För första och förhoppningsvis enda gången protesterade jag och sa att vi går in till mig säng. Jag var så trött och ville så gärna försöka sova en stund till och det skulle inte gå i hennes säng. Jag tog med mig Molly in till oss och la henne i våran säng. Tyvärr somnade vi inte om men vi hann mysa en stund innan det var dags att gå upp.
Och vi ska ju egentligen vara glada att hon inte kommer springandes in till oss hela tiden utan att hon faktiskt verkligen gillar sin säng och sitt rum och vill vara där. Så jag får inte göra fel här nu och ändra om denna ”goda vana” som hon har.
Molly har kommit på idén att man kan kladda in mat och annat i ansiktet på sig själv. Ibland är det leverpastej som blir helt utsmetat i ansiktet och ibland leklera eller nåt annat. Säger man nej blir det ännu roligare. Tokiga idéer har hon.
Lillskruttan älskar sina regnkläder. När jag hämtat henne på dagis de senaste dagarna så har de varit ute när jag kommit dit och hon har haft overallen på sig. Då har vi gått in för att ta med oss hennes jacka hem men vi får absolut inte lämna regnbyxorna, de ska bestämt med hem även fast vi inte kommer att behvöa dem. Men, men det är väl bara att ta med dem också för husfridens skull. Jag håller på att läsa en bok om trotsåldern vid 2-3 år och det står klart och tydligt att man ska ”välja sina fighter” och då är det kanske onödigt att ställa till med kaos för ett par regnbyxor. Det kommer att komma situationer där det gäller att stå på sig oavsett vad, så jag sparar vi energi till dess. Phu, vad har vi att vänta?…
Nu är det natti-natti! Man ska väl ändå snart upp och för att klämma sig ner i en växa-säng. *Fniss*